Provat

Provat

Dinner @ Rosie's

VinPosted by Pierre Modari Sun, April 21, 2013 20:05:18

Igår blev jag bjuden på en middag av en god vän på café Rosies i Slottstaden. Som ett trevligt test inför öppnandet av vinbaren hade de bjudit in nära och kära för att käka god mat av den skicklige kocken Marco Manieri tillsammans med naturliga franska viner utvalda av Rosies grymma kaffe- och vinsnubbe Jake.

Vi började med ett mousserande, traditionellt framställt vitt från Moussillon. En väldigt diskret oxidation gav vinet en härlig äppelarom, som fick vinet lika lättdrucket som en torr cider. Till detta bjöds bruschetta med inlagd torsk och brässerat högrev. En härlig syra i mackorna kompletterade vinet perfekt!

Som primo hade Marco gjort en grym sparrisrisotto. Med sparrisen skuren på längden fick han perfekt konsistens i grönsaken såväl som riset. En perfekt mängd vitlök tillsammans med en hög, härlig syra fräschade upp rätten till en ny nivå och parerade vår vita Bourgogne riktigt snyggt. En naturlig Macon-Villages (bästa delen av Bourgonge, iaf vad gäller andlighet), med stor kropp, härlig knäckighet och riktigt krämig textur, balanserad av sin krispiga syra.

Secondo blev en grisnacke med soffritto och spenat. Grym soffritto kryddad med fänkålsblommor, som vi även fick se, lukta och känna på när Marco kom ut efter vi ätit klart. Till detta fick vi en röd Loire av okänt ursprung. 14 olika druvor, där fick jag för att försöka sätta vad det var blint... Kryddighet, och mörk frukt... Shiraz! Nej, det är alldeles för låg intensitet... Beaujolais? Nej, mörk frukt... Chateauneuf-du-Pape? Hmmm, en växthusodlad isåfall... Nej, alltså ett blandvin från Loire. Tyvärr höll det sig inte mot grisen riktigt... Intressant men inget eregerande!

Ett glas bubbel serverades och sattes direkt. En Moscato d'Asti. När Jake sen berättade att vi skulle få en tiramisu till efterrätt var jag nära på att ställa mig upp och skrika nej. Än en gång, tji fick jag. Inget kaffe i denna dramigbaklänges, istället havtorn. Riktigt intressant kombination och helt plötsligt fullt möjligt att äta till en Asti. Tyvärr var det ingen högkvalitativ Asti och sötman dog efter en tugga av tiramisun.

En riktigt bra espresso med de obligatoriska robustaromerna på näsan men med arabicaelegans i munnen avslutade måltiden. Samtidigt som kaffet kom Marco utspringande ur köket med en Perugina Bacio, nostalgitrippen var total!

Härlig kväll med trevligt sällskap, intressanta och goda viner och vällagad italiensk mat. MVG av mig och hade min gamla farmor varit med hade nog tom hon gett godkänt. Väntar spänt på vinbaren!

It's all about the body

VinPosted by Pierre Modari Sun, April 21, 2013 16:37:12

Igår körde vi en provning på ett företagsevent, där tanken var att låta folk känna skillnaden på viner med liten kropp och viner med stor kropp. Intressant tema då det fick oss att resa genom en stor del av vinvärlden.

Vi började med att jämföra en amerikansk Pinot Noir från Russian River Valley i samma prisklass med vår Cabernet Franc från Nadali (71239). Vinet från Kalifornien var ganska syltigt vid första kontakt men visade senare prov på en härlig kryddighet som dolt sig bakom fruktigheten och den relativt stora kroppen, vinet låg ända upp på 14,5%. Francen var uppskattad av vissa för sin enkla men snygga struktur, mindre omtyckt av andra som vill ha lite mer kropp i sina röda viner. Det fick dom när vi gick vidare till nästa jämförelse.

En Chianti Classico Riserva Ducale från Ruffino (2235) provades bredvid vår Toscano Rosso från MOM (71335). Här var resultatet solklart från början. Alla höll med om att munkarnas "chianti" var ganska likt Ruffinos men hade precis mer av allt. Detta blev mångas favorit, inte bara i "mellankroppsklassen" utan över hela provningen.

När vi gick på de tyngre grejorna ställde vi Natasas Terrano (71219) mot en Merlotbaserad Bordeaux från vänstra stranden. Självklart visade L'Agassant från Chateau L'Agassac upp mer frukt, tydliga härliga lila plommon, men när vi snackade struktur var alla överens om att det är få saker som slår Castello di Rubbias Terrano. Lagringspotentialen spåddes högre hos Terranon, eftersom den fortfarande känns lite stängd i frukten, trots att det är en från 2008 och tanninerna fortfarande har sting i sig. L'Agassant kändes som om den hade något år kvar, men frukten var på sin peak och tanninerna redan lite avtrubbade.

Härlig provning med glad stämning! Härligt också att det första franska vinet korkats upp i vår anspråkslösa provningslokal!